Vi är A och ni är B

I Sverige 2015 har det genererats en ny typ av motsättning. I det polariserade klimatet har det formats lägermentaliteter som under de senaste decennierna har delat in Sverige i ett A – och ett B – lag. Den senaste decenniernas objektifierande och demoniserande av de som i vardagsspråket kallas ”invandrare” har skapat ett nytt socialt skikt. I Sverige är vi formellt likställda inför lagen, men i praktiken har vi en utbredd social diskriminering. Den typen av diskriminering är återigen aktuell varför en redogörelse för den kan vara lämplig.

I Sverige talar vi om ”svenskar” och ”invandrare”. Det är dessvärre långt ifrån så enkelt som dess bokstavliga betydelser. De som i vardagsspråket kan kallas invandrare kan ha svenskt pass och vara svensk medborgare. Vi talar till och med om ”andra generationens invandrare”. Den distinktionen och det begrepet talar om för oss att de är unga som är födda här, men de är inga ”riktiga svenskar”.

De ”invandrarna” har i praktiken och i praxis sämre villkor och förutsättningar än de som allmänheten betraktar som ”riktiga svenskar” (SOU 2006:40, 2006:73). Detta trots att majoriteten av dessa människor är födda inom landet.

I Sverige är ”riktiga svenskar” A – laget och ”invandrare” och ”andra generationens invandrare” B – laget.

B – laget har en annan etnicitet, de har andra seder, de har andra vanor, de har andra traditioner, de har andra kulturer, de har andra bakgrunder, de har, de, de, de.

Det ironiska och magstarka med det hela är att de människor som faktiskt (de facto) är invandrade inte alls behöver bli klassicficerade eller objektifierade som ”invandrare”. Till exempel så är forskare, läkare, studenter och andra som invandrat till Sverige i olika ärenden inte alls benämnda som ”invandrare” i de flestas vardagsspråk. Villkoret för att hamna i A – laget i vardagsspråket är att invandraren kommer ifrån ett land där utseende är som vi, sederna är som vi, kulturen är som vi, som vi, vi, vi.

Sverige är ett land där ”vi” och ”de” är vardag. Det märks i vårt språk, i vårt agerande mot varandra, i vårt sätt att diskutera, i vårt sätt att distansera oss. Vi är alla människor och ingen är ett naturtillstånd. Vi är alla ett enda lag. Vi behöver inte dela in oss i A – och B – lag.

/Frihetskomplex