Fascism är en komplett ideologi som bl,a bygger på etno-nationalism som fundament. Den är exkluderande per definition eftersom det är så fascismen bygger sitt samhälle.
För att människor ska kunna exkludera andra, så behöver de först bli objektifierade (alltså en sak istället för en människa). För att människor ska kunna underkasta sig fascismens partiledarkultur och den gemensamma värdegrunden (i Sveriges fall ”sverigevän”) måste den vara homogeniserande (alltså åsiktslikriktande) och den ideologiska fascisten blir det genom att avsäga sig andra ideal och synsätt – till förmån för den homogena värdegrunden som bygger på den exkluderande etno-nationalismen.
Nationalismen bygger i sin tur på att definiera människor i termer av ”vi och de”. Denna världsbild legitimerar de med att se människor (som jag skrev föst) just som OBJEKT, en sak, ett naturtillstånd. De försöker förklara deras biologiska vanföreställningar om människor med hjälp av socialdarwinism, alltså, de förklarar människor som genetiskt likriktade – KOLLEKTIVT – alltså motsatsen till individuella arvsanlag, så försöker de förklara det med att de finns gemensamma arvsanlag som nedärvs i ”essenser” alltså, kompakta paket av beteende, åsikter, värderingar m.m.
Dessa inbillade ”naturtillstånd” är hur de definierar andra och sig själva. Vi och de. Vi som hör hemma och de som inte gör det.
De förklarar det genom vad de ”känner” är rätt och de är deras inbillade vanföreställningar som kickar igång när de ser en mörkhyad (exempelvis) och tänker:
”Jag ser en mörkhyad (fast de säger värre saker) göra en dålig sak. Därför är alla mörkhyade dåliga”
Hur vet du att det är sant? kan man fråga de.. Svaret blir:
”det ser man, det märks” – alltså känsloargument och dömande utefter utseende, Det är alltså för att sammanfatta:
Jag ser – jag tror – jag känner och eftersom jag ser det jag känner, alltså är det sant. Ett självrättfärdigande resonemang.
Det är cirkellogik.
De tror att deras känslor är allmäntillstånd och när de är flera av dessa som delar denna världsbild så har de i deras värdegemenskap, den inbillade föreställningen att eftersom de är flera (homogeniserade) som känner samma och ”förstår lösningen” så måste det också vara så. Det finns ingen annan förklaring än att deras kollektiva upplevda känsla stämmer. Den känslan som de fyller varandra med. Den känslan de ständigt bekräftar för varandra.
Huruvida det FAKTISKT (de facto) är som de tror är av mindre betydelse, för det viktigaste för de är att den gemensamma värdegrunden, den byggd på exkluderande etno-nationalism, införlivas och efterföljs, allt annat är en kränkning av deras känslor och ett förräderi mot de som de inbillar sig är de ”egna”
Så länge de nationalistiska idealen följs, mår de bra, när de inte händer, mår de dåligt.
Jag önskar de kunde kliva ur sina cirkelresonemang och se det utifrån.
/Frihetskomplexet
FRIHETSKOMPLEXET 