Människans förtryckta väsen
Det finns många föreställningar hos oss människor om vilka vi är, vilken plats vi har här på jorden och universum. Vi drivs av nyfikenhet och en vilja att förändra, påverka och utvecklas. Vi känner oss bundna till varandra i alla möjliga olika föreställningar och konstellationer.
När vi föds kommer vi till en värld som vi inte vet vad den innehåller. Vi spenderar hela livet på att fundera på leva med varandra, med samma nyfikenhet, vill vi veta vilka andra är. De människor du möter i ditt liv är de människor som formar din värld. Du inser att det enda du egentligen kan göra är att leva ditt liv. Att göra det bästa du kan av de förutsättningar du har, de villkor du är given, de möjligheter du finner, det är den värld du lever i.
Vi vill göra det bästa av det vi känner till. Vi vill vara trygga och ha en plats där vi hör hemma. Vi vill kunna utvecklas och vi vill känna samhörighet . Vi vill må bra och vi vill att de vi känner ska göra det.
Hur ska vi skapa ett samhälle där människornas väsen inte blir undertryckta av andra människors handlingar och strävanden?
I en värld där vi marginaliseras till produkter och konsumenter. En värld där vi blir objektifierade pga vårt utseende, vårt kön, våran religion eller våra erfarenheter och sociala status. En värld där skillnaderna betyder mer än våra likheter som människor. Det är då vårt väsen hamnar i baksätet och tvingas följa med den utveckling som samhället tvingat in oss på.
I den individualiserade världen där materialistiska behov, egenvärde, själviskhet och konkurrens mellan individer är vardag kommer det mänskliga väsendets behov av samhörighet, bekräftelse, kärlek och tygghet att försvinna. Det ersätts av känslor av utanförskap, förtryck av det egna jaget, misantrop och otrygghet. Den världen skapar ensamma individer, som med sitt undertryckta mänskliga väsen, söker sig till miljöer där deras existens bekräftas, ges samhörighet och trygghet. När den inte går att finna på ett naturligt sätt börjar tankar om en andra former av grupptillhörigheter att forma sig.
Kombinera den känslan av at vara sviken och utelämnad i utanförskap, med känslan av ett nyväckt romantiskt ideal om samhörigheter med de som är lika som du. De som lider svårt av att inte fritt kunna utvecklas, delta och känna samhörighet. De som upplever en känsla av alienation från sin egen tillvaro. En känsla av att vara lämnad åt ditt öde. Den individen kommer vara trött, slut och sårad, till den dagen de finner att deras plats betyder någonting.
I en värld där många lever med sitt mänskliga väsen som kuvat och förtryckt, men ändå upplevs ointressant för omvärden, kommer att vara den som sviker detta mänskliga väsen, den individ som lever i en värld där denna upplever sig inte betyda någonting.
I den här miljön, när individer av detta slag söker sig till varandra, formas radikala tankar om en annan värld där deras plats är given. Den värld de lever i blir roten till all ondska detta undertryckta mänskliga väsen upplever. I de här miljöerna skapas extremistiska idéer, radikala metoder, världsfrånvända idéer. Ett mänskligt väsen upplever eufori i en miljö där utsatta enas och deras samhörighet bekräftas.
Den typen av eufori i stora antal är en kraft tillräckligt stor för att förändra hela världen. Det är världens ansvar att lyssna till förtryckta väsen och skapa möjligheter för alla att känna samhörighet. Endast genom att samhället lyssnar till samtliga medborgares behov kan samhället också klara av att hantera extremism utförd av desperata människor som inte ser någon annan väg.
Det mänskliga väsen vi alla har är unikt till sin form hos varje individ, men endast i dess sammansättning. Vi har alla behov, känslor, drömmar och förhoppningar. I en värld där endast de som ges möjligheten att uttrycka sig fritt, leva fritt och delta fritt, kan aldrig vara en värld för alla. Den världen kommer alltid skapa undervegetation av missnöje som när det inte hörsammas växer i takt med att antalet förtryckta mänskliga väsen gör det. Endast en värld som har sin utgångspunkt ifrån alla människors lika rätt till utveckling och rätt att slippa få sitt mänskliga väsen förtryckt, kan vara en värld för alla. En värld där vi ser oss alla som delar av ett samhälle och kollektiv. Inte en värld där vi inbillar oss att ensam är stark.
Vi är inga objekt, vi är människor, människor som förtjänar att leva ett bra liv utan förtryck ifrån andra människor eller strukturer. Hur skapar vi den världen på bästa vis?
/Frihetskomplex
FRIHETSKOMPLEXET 